Nu kör vi!

Nu är vi inne på sista veckan av den hårda fysträning då tanken är att formen skall finslipas och toppas maximalt. Har nog aldrig flåsat så mycket i hela mitt liv, kan knappt ta mig upp för mina tre trappor till lägenheten då benen bara skakar av den tuffa explosiva träningen vi kör nu. Johan -du är grym (då menar jag alltså ond..;))!
Jag, mitt klantarsel, ramlade uppe i keb och skadade axeln och har inte möjlighet att utföra alla övningar, buuuu...Risken finns att vissa moment under tävlingen blir lidande som te x bivack bygget. Men jag är inte orolig, tjejerna är så sjukt starka så den fixar dom på en pisskvart är jag övertygad om. Jag har lovat stå för käket, dvs fräsa på lite vatten och tina upp den frystorkade gourmet-middagen. Mums!!
Nu kan man lätt säga att nerverna gjort sig påminda och jag börjar bli riktigt nervös. Nog för att jag har befunnit mig i en liten bubbla de senaste månderna och levt för träningen känns det såklart ännu mer påtagligt nu och man vill helst bara att det ska vara över. Nu gäller det som sagt att hitta formen och ha KUL, det är ju därför vi gör det här trots allt ;)

I grevens tid...

...äntligen är det snart slut på harvandet! Det är i sista minuten kan jag säga! Precis när motivationen börjar tryta och man känner att man bara vill gå ut i vårsolen, dricka bärs och äta massa påskgodis... då är det snart slut på träningsprogrammet, och nästa veckände är vi tillbaka i fjälla!
Idag blev man extra motiverad av att träffa både Pernilla och Lisa igen och rodda inför det sista. Middag med upplägg och genomgång av allt på torsdag... Vi har fått spons från Maxim med allt vi kan tänkas behöva för tävlingen i form av bars, dricka, gel etc... Det är bara små detaljer kvar nu, och innerliga solhälsningar och rökdanser för att få bästa möjliga solskensdagar den 9:e och 10:e. Jag längtar!

Från Frankrike till Schweiz, på skidor!

Solen gick upp ännu en dag över Chamonix och ännu en turdag att se fram emot.(åvanför col du passon, utsikt över glacier d`Argentiere)

Det blev en tur från Argentière till Trient i Schweiz.
Vi började med att åka upp med Grands Montets liften till 3295m.ö.h, sen åkte vi ner och ut på glacier d´Argentiere
(nere på glacier d´Argentiere)

Vi kryssade oss fram mellan glaciär sprickorna, fram till därifrån vi skulle börja "huda", på ca 2500m.ö.h upp mot col du Passon.
Framme vid col du passon var det stegjärn på.
(col du Passon)

Col du Passon var vägen vi tog för att komma upp till Glacier du Tour, som vi skulle åka ner på, till Le Tour.
(kolla karta)

Det var ju inte bästa snön....tyvärr. Började men sten hårt sen gick det över i tung vår snö.
Jag tänkte väldigt mycket på att ta det försiktigt, så jag inte skulle paja ett knä....det hade ju suttit fint nu inför tävlingen.
Nere i Le Tour tog vi liften upp mot Col du Balme.
Denna dagen var väldigt varm och solen stekte.
Sluttningen vi skulle huda upp över är en gräs-sluttning, så vi fick vara snabba och försiktiga så det inte skulle gå en "slasklavin" över oss.
Vi hudade upp mot le Van passet där vi åkter ner till Trient.
Planen var att åka en ränna ner mot dalen, men vi bedömde att det var för lavinfarligt, så vi tog snabbaste vägen ut.
På bussen tillbaka såg vi massor med laviner som gick.
Dagen efter var lika varm och det visade sig till och med i pisten...där det gick laviner ut över pisterna.

Den dagen turade jag inte, det var ju en fara bara av att åka pist....det blev mycket fika pauser istället...inte mig emot :)

Högalpin kursvecka i KEB

En vecka jag länge sett framemot och sent ska glömma. Som Sigge bloggade om tidigare, vart ska man börja?? En upplevelsevecka med allt innehåll man kan tänka sig.
Nu är vi (iaf jag) rejält uppskrämda och nerviga inför tävlingen om ca. 2 veckor...gulp! Allt blev liksom så verkligt på plats, går inte längre att "blunda" för vilken utmaning som faktiskt väntar oss. Jag är dock lättad och lite mer avslappnad inför en del av de moment vi ska utföra som snö- och isklättring på östraleden samt firningen ner i Toulpagorni grytan vilket jag tyckte va riktigt coolt. Snart hänger man där igen...fast då med lite mer eld i baken då det nämligen är ett av de sista momenten vi utför innan målgång. För i mål ska vi! Eller hur brudar ;)








Vilket smultronställe - så jäkla vackert


Frostiga tjejer, hade galet kalla dagar -BURR....men alltid med ett leende på läpparna



Jägarsnus = ett måste på fjället

Berg och snö är en fantastisk kombination!

Turen upp Glacier des Amethetes.

Vi började på 2800m.ö.h och det var en väldigt varm dag. Solen stekte!
Kallsnö dom första 500 fallhöjdsmeterna, sen var det hårt i skuggan men slask i solen.....ner till Grands Montets parkeringsplats, där åket slutade, på ca 1250m.ö.h.
Det tog dock sin lilla tid att komma upp till Col du Tour Noir. Fyra timmar med lite fika på vägen.








Uppe vid Col du Tour Noir på 3535m.ö.h


Äpple på toppen!


Lite tingel tangel att släpa på upp för berget.


När vi kom hem efter en heldag i solen var jag ganska sliten men jag hade bjudit in till middag så det var bara att bita ihop och kocka för 8personen....
Sen somna jag sött den kvällen.

En lunch i vindskydd på 2500m.ö.h!

En dag med dåligt väder kan sluta som en bra dag den med.
Tråts ingen sikt hoppades vi in i det sista på att det skulle komma en sol-lucka, så vi kunde ta oss ner på glacier de la Floria.
....men den kom aldrig, det blev en hik upp col de index.


Uppe på 2500m.ö.h blåste det kraftigt och i väntan på vår sol-lucka fick vi gräva oss ett fint vindskydd.
Det slutade med lunch i vindskyddet sen en tur ner samma väg vi kom upp, men nu har jag ju fått testa spaden!

Tummen upp för den!

I LOVE KEB!

Oj vilken vecka vi har haft! jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det var absolut helt magiskt! Vi har gjort det mesta, åkt puder, gått uppåt, gått över glaciär, firat oss ner med rep, kamvandrat, gått med stegjärn längs fasta rep...ätit knorrkoppen tills det sprutade ut genom öronen, likaså frallor med pumpafrön...hua!!! Efter tre nätter i Tarfala stugan med pasta och knorrkoppen blandat med vinterkräksjukan fick fjällräddningen ställa upp med sin rena fina bastu och värma oss små smutsiga knyten! Hahaha, Tarfala stugan ligger ovanför Kebnekaise fjällstation och har inget rinnande vatten, ingen elektricitet, men väl ett utedass och friskt vatten... om man knackade lite på isen först så att den sprack. Det var fantastiskt! Vad skönt det är att koncentrera sig på det viktiga i livet, som att äta, och sova och åka skidor...hur få i sig tillräckligt många pumpafröfrallor för att kunna orka upp till toppen på Kaskasatjokka? Hur spajsar man till en knorrkoppen soppa på bästa sätt när man behövar den som pastasås och den enda kryddan att tillgå är torrmjölk???!! Vad är topprök egentligen? Och hur äter man en ordentlig lunch på under 2 minuter enligt Gluggens rekommendationer?

I JUST LOVE IT ALL! Om tre veckor är vi tillbaka!



sig "focusface"



Lajsa "vinnarskalle"




BEAUTIFULLLL!!!!



Tarfala stugan med allt vad den innebär av lyx, flärd och överflöd ;)



The GLUGG



Lajsa utanför de pittoreskt belägna utedassen i Tarfala.



Ordning och reda...en dygd till fjälls!

Pernilla "freerider" Lidholm åker Mt Buet

Jag är ingen morgon människa, så såklart missade jag första liften upp på Flégere. Killarna stod och väntade lite otåligt men såklart blev jag ursäktad.......hehehe.
Det tog fyra timmar och 30 minuter av bootpacka, "huda" och traversera, för att ta sig till toppen av Mt Bout.


Väl uppe så var utsikten fantaskiskt vacker och all ansträngning för att komma upp var klart värt det.
På vägen upp åt jag tre energibars, en påse honeystinger energy chews och drack nästan två liter vatten.
Värmen gör otroligt mycket för mig i hur mycket vatten och energi jag behöver, solen sken och det var en väldigt varm dag.
Det blev en lunch macka och lite vatten till på toppen, sen bar det av ner på nordsidan.

Vi fick ett superfint åk med mycket puder, fast det inte snöat på ca två veckor.



När vi åkte ner i dalen mot Le Buet tog jag och svängde vänster istället för som man ska göra svänga höger..... jag hamnade på fel sida av floden..... inte bra.
Som tur väl var hade jag karta med mig och en telefon.
Jag kunde inte åka ner där jag var, men såg att det fanns en bro längre ner som jag "bara" skulle ta mig till så var allt lugnt igen.
Problemet vara att jag var omgiven av höga klippor och stora stenar.
Jag kunde inte åka skidor ner till bron, för det var för lite snö och jag kunde inte gå, för då riskerade jag att trampa igenom och fastna mellan några stora stenbumlingar.
Det kändes som jag var strandad.........jag tittade upp mot himlen för att se hur mycket tid jag hade på mig innan det blev mörkt och det var inte mycket.
Tyvärr hade jag inget rep med mig vilket skulle varit min utväg, så jag ringde killen med rep, han svarade och kom och räddade mig :)
Allt frid och fröjd.......tack och lov för att jag inte behövde gå upp och runt, för då hade jag nog hållt på än.

Äntligen lite sol!!!

Chamonix sviker aldrig....C´est soleil!



Idag var första dagen på två veckors semester i Alperna.
Det bar av till Grand Montets och det känndes verkligen att jag var uppe på höjd.
Jag var duktig flicka och gjorde konditions passet på 45minuter, första för denna veckan.
Oj oj...jobbit, men väldigt vackert.
Imorgon ser jag fram emot att tura.....


Efter 400 fallhöjdsmeters stigning med en puls på avg.176 45minuter senare....ser jag ganska fräsh ut.

GOGIRL!!!

JAG ÄR SÅ LYCKLIG!
Nu har jag äntligen hittat en kisstratt som funkar strålande.
Den får absolut åka med i packningen.
Perfekt på tur, i bivacken, i kajaken(+en flaska) och i nödsituationer som t.ex, för lång kö på festival toaletter.

Den finns såklart att köpa på addnature.com

Inget kan zinka speeden för trion nu!

Hur lite kan ett äpple väga!?!

Om jag skär bort kärnhuset...och kvisten...

.......kanske skalar det...nej inte skalar det, då skulle jag gå till överdrift!



....äpplet får nog stanna hemma :(

Formtoppen

Det är intressant att se vart träningen tar oss. Nu är det ju dags för träning med högre puls, efter 12 veckor med mängd träning och muskelbygge är vi nu på gång att öka konditionen och jobba på spänst och explosivitet. Som Pernilla sade känner man sig som en "kloff" efter att ha svängt med tjugokilos stångar och viktplattor i tolv veckor... en "kloff" är allt annat än spänstig... mer som en kraftig och stabil betongklump, typ en sån man stoppar trafiken med...hehehe.
Men igår blev jag förvånad, skulle springa min vanliga löprunda fast i snabbare tempo, passet ska vara 45 min med puls på ca 166. För att få upp pulsen fick jag dra på ordentligt. Det i kombination med vårluften gjorde att jag faktiskt kände mig snabb och stark. Kom runt alldeles för fort och var tvungen att köra några varv runt kvarteret för att dryga ut på tiden. Det blev rekord, har aldrig sprungit så fort på den rundan. Nu har jag en ny tävling att vinna. Den runt årstaviken mot mig själv. I morgon... då djävlar ska jag bräcka den där tiden igen!!!! :D

Vilka jentor!

Team Addnature beundras av norsk gutt, the one and only vi sprang på i Trysil. Hängde ju mest på topparna...

Många funderingar och frågetecken

Tänk att jag har funnit buddisar som är lika insnöade i prylsnack, träning och tycker det är lika spännande att gräva ner sig i detaljer som jag är. Vet inte hur många gånger jag tröttat ut mina vänner och familj som fått lyssna på mitt tjatande...hehe
Men att efter sitt "dagsverk" analysera hur pulsen har gått upp och ner och varför, hur man kände sig just då osv. Eller fundera över hur mycket energi man gör av med och vad man behöver stoppa i sig för att inte "gå in i väggen", så man börjar prestera sämre etc -är riktigt roligt och intressant (tro det eller ej).
Just när det kommer till den här typen av tävling, räcker det verkligen med att bara trycka i sig socker en hel dag, eller rättare sagt i två dagar?? Under ett av passen i Trysil som varade i ca sju timmar fick vi endast i oss Maxim gel, choklad och energibarer. Det funkade nu men kommer det verkligen att hålla i två dagar och vad presterar man bäst på?? En sak är iaf säker, magen kommer inte att vara i toppform direkt... Så är det någon som har något hett tips, släng gärna in en kommentar :).
Som ni märker, det är många tankar och ideér som snurrar i huvet efter en sån här träningshelg. Vi vill ju helt enkelt komma såväl förberedda det bara går. Vi är långt ifrån proffs bara jäkligt taggade och fokuserade.

Hur mycket socker kan man få i sig på tre dagar?

Lisa the drag queen... hahaha hon drar oss alla upp i vansinnigt tempo, får knyta fast en ballong på henne och så kan hon var farthållare.


Nyss hemkommen från en helt fantastisk tredagarstur till Trysil med bästa teamet. Nu börjar det närma sig tävlingen och det är mycket som ska testas... inte bara utrustningen som vi i och för sig verkligen fick känna på under de här dagarna, men också formen såklart, och tiden det tar att ta av och på hudar, springa upp och åka ner för toppar, knyta in sig i rep etc, etc...

Det var grymt! Vi var starka, jag såg mest ryggarna på Pernilla och Lisa, men de säger att det berodde på mina tunga skidor... x my fingers it is true. Första dagen trasslade det mesta som kunde trassla, vatten läckte i ryggsäckarna, bindningar var inte inställda korrekt, sedan lossnade andra bindningar på högst olämpliga ställen och det blåste upp till storm... vi testade vår mentala styrka kan man säga, och den var på topp! Ok då...jag var inte jättesugen på att öva snabba stighudsbyten i orkanvinden på toppen efter en timmes tragglande krälandes fram och tillbaka i snön för att knäppa på Pernillas och Lisas bindningar som bara löste ut hela tiden när vi var på en brant vindpinad sida av berget som vi skulle skråa över (Dynafit might not be the shit after all???) så jag får erkänna att min entusiasm där i stormen tröt lite.

Men efter det gick det bättre, vi har verkligen försökt att pressa oss i allt, och då även kanske pressa i oss allt... hahaha vi hade oanade talanger i godisätning, jag lovar att vi skulle kunna vinna även i den kategorin, om någon anser sig vara en värdig utmanare så kör vi!! Må bäste kvinna vinna!
På vägen hem visade Pernilla med glans hur man i sista sekund väjer i mörkret för två älgar på väg att korsa vägen, med en hand i chipspåsen... Ja, då om inte förr blev jag helt säker på att vi har det bästa laget!!!

Trysil 10 i topp:

1. Dunjackan från Mammut, jag är HELT såld den är underbar!
2. Ryggsäcken Spindrift, också Mammut, God damn, den har allt och lite till ( som en visselpipa inbyggd i översta spännet tex.). Inte stor men tycks ändå rymma allt nödvändigt.
3. Norsk Choklad med kanderad mandel, mmmm
4. Icebreakers underställ
5. "After Ski" med Irish coffe





Lisa byter hudar i kulingen och är nära att flyga av, men humöret är på topp!



Pernilla och jag i allas våra favorit jackor, Mammut!



Utanför stugan i Trysil, glossade och klara ;)

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Ja, ungefär så kändes det efter vårt besök hos Johan i tisdagskväll då vårt sista 5-veckors schema skulle köras igenom. Vi kom dit rakryggade och stolta eftersom vi plikttroget hållt oss till träningsschemat och känt oss sjukt starka och uthålliga under perioden. Jag minns inte sist jag va så vältränad...hmm...kanske för att jag aldrig har varit såhär vältränad heller ;).
Johan satte igång passet och ganska snart gnällde jag -det här är ju heeelt omöjligt. Pernilla -jag känner mig skitsvag, känns inte som man har tränat ALLS ju. Ska det verkligen vara såhär jobbigt?? Jag slutar verkligen aldrig förvånas av Johans upplägg, han ger oss utmaningar gång på gång som man aldrig i hela sitt liv tror sig ska fixa. Men det gör vi ju, jag vet ju det!!

Nu drar Team Addnature till Trysil för att pumpa puder, jaga höjdmetrar...killar (haha) mm men framför allt för att testa utrustningen som våra suveräna leverantörer sponsrat oss med -ska bli FANTASTISKT KUL!!

Det är lätt att drömma sig bort!!!

Igår var det promenad i Hammarbybacken och vilket väder!
Först var jag på jobbet och förberede inför REA på addnature, fram till 16, sen bytte jag om till träningskläderna.
En merionull underställs tröja, nya Icebreaker 200Gt, och en till med zip utan på....det var helt perfekt en noll gradig dag som denna.
Softshell byxor, mina Inov8 mudclaw med gaiters och merinoull strumpor som är ett måste, när det är slaskigt och blött.
På ryggen bar jag 15kg i min Mammut Spindrift 30l, där satt den i 3timmar och 24minuter.

Jag måste ju säga att jag var glad över att ha min puls klocka, för det är lätt att gå och "slö" träna när man är ute på långpass och inte hålla puls.



3 minuter in i träningpasset:
- stanna för en bil
16 minuter:
- ups!...på med gps poden
39 minuter:
-framme vid Hammarbybacken, promenera upp och ner
1 timme 33 minuter:
- åt en energibar och drack vatten
2 timmar:
tog ett snabbt toalett besök på Hammarbybackens värmestuga
2 timmar 13 minuter till 2 timmar 18 minuter
- "slö" träna, gick väl och tänkte på bullar eller något annat gott!
2 timmar 22 minuter:
-stanna för en hund i koppel som löpte amok
3 timmar 11 minuter:
- rött ljus, på här går man gubben
3 timmar 19 minuter:
- här går man gubben blinkar sista chansen
3 timmar 24 minuter:
- HEMMA!